Dagar som denna, efter en av dom längsta sträckorna vi har på slipersbesiktningen, när jag kommit hem och ätit middag och lagt mig på soffan för att vila ett tag, med mensvärk från helvetet och huvudvärk, frusen och trött, inser jag att vilken normal människa som helst förmodligen hade stannat kvar där under filten resten av kvällen. Det kan inte jag dock, jag måste släpa mig iväg till stallet, i regnet, för att ta hand om min lilla häst. Det är då jag inte bara börjar fundera på min egen mentala hälsa utan även på min kära mors omdöme när hon en gång i tiden lät mig skaffa häst.. Men fast det finns stunder då det är tungt, jag är less på allt och undrar om jag inte hellre skulle ha skaffat mig en motorcykel eller något annat som man kan strunta i dom dagar man inte orkar eller vill, så räcker det med ett välkomnande gnäggande, ett par glada öron, en varm mule i famnen eller en spånig puss från världens bästa tant för att jag ska känna att det är värt det och jag hade inte velat ha det på något annat sätt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar